Femte samtalet: Om Johannes 3:5

Natanael: Välkommen igen. Vill du, så börja vi i dag med Joh. 3. Där hava vi den allbekanta berättelsen om, huru Nikodemus kom till Jesus. Och Jesus sade till honom: Om icke en blir född ovanifrån, kan man icke se Guds rike (v. 3). När Nikodemus förundrad begärde en närmare förklaring, så svarade Jesus: Om en icke varder född ur vatten och Ande, kan han icke komma in i himlarnas rike (v. 5). Att födas ovanifrån är alltså att födas ur vatten och Ande.

Timoteus: Ja, men där talas icke om dopet utan vattnet begagnas såsom en bild av Anden.

Natanael: Och huru vet du det?

Timoteus: Det är mycket ofta, som Bibeln använder bildliga talesätt.

Natanael: Alldeles sant. Men huru vet du, att "vattnet" på detta ställe är ett bildligt talesätt? Ty icke lärer du väl mena, att överallt, där det talas om vatten, menas Anden?

Timoteus: Nej, naturligtvis. Men det säger sig självt, att vattnet här är en bild av Anden.

Natanael: Jo, det är just ett behändigt bevisningssätt: "Det säger sig självt - det säger sig självt." Nej, broder, så lätt slipper du icke undan. Det är en grundregel för tolkning av alla skrift, och den regeln gäller även apostlarnas skrifter, att varje ord måste fattas i sin egentliga betydelse, så vitt icke någonting tvingar till att fatta det annorlunda. Lämna vi den regeln, så må vi lika gärna genast slå igen Bibeln för att aldrig befatta oss med hennes tolkning mer.

Timoteus: Ja, ingen kan livligare än jag hylla denna regel. Men just här finnes något, som verkligen tvingar att fatta vattnet såsom en bild av Anden. All sund eftertanke säger det.

Natanael: Visserligen icke. Nikodemus visste, att både Johannes Döparen och Jesus döpte med vatten, evad nu Jesus gjorde det själv eller genom sina lärjungar. Det var säkert ett allmänt samtalsämne. (Matt. 3:5f., Jo. 1:25, 3:26ff, 4:1). Och när nu Jesus talade om att födas ur vatten, så kunde Nikodemus med vanlig sund eftertanke icke fatta hans ord om annat än om dopet.

Timoteus: Men det blir ju ingen rimlig mening i det.

Natanael: Ja, så tyckte även Nikodemus. Naturligtvis tycker var och en, att det, som strider mot hans egen mening, är orimligt. Men Herren svarade blott: Är du Israels lärare och känner icke detta? Vi tala, vad vi veta, och vad vi hava sett, det vittna vi (v. 11).

Timeoteus. Men du vet väl, huru teologerna, när de skola förklara detta, fara den ene hit den andre dit, så att deras förklaringar utgöra det mest vidunderliga sammelsurium.

Natanael: Kan väl vara så. Men det bevisar alldeles icke, att Frälsaren menade Anden, när han sade vattnet. Nej, när han talade om vattnet och Anden, då talade han om två ting: det ena var vattnet och det andra var Anden. Att Herren nämner vattnet före Anden, det är också att akta på. Såsom vi av Apostlagärningarna se, gick vattendopet före och beredde människan för att mottaga Anden, som sedan meddelades genom bön och händers påläggnng (Apg. 8:15 följ). Födelsen ovanifrån skulle således icke avbildas eller bekännas genom döpelse i vatten, utan den skulle ske genom döpelsen i vatten och Andens meddelande.

Timoteus: Men vi hava ett annat liknande ställe. Det heter i Matt. 3:11, att Kristus skall döpa i helig Ande och eld. Där menas icke två saker: ande och eld, utan elden är en bild av Anden. Och så finnes ingenting heller, som hindrar oss att i uttrycket "vatten och Ande" fatta vattnet såsom en bild av Anden.

Natanael: Du tager alldeles miste. I Matt. 3:11 är det enligt det mest uppenbara sammanhang fråga om två alldeles skilda saker. De troende skall Kristus döpa i Ande, dem, som icke tro, skall han döpa i eld, d.v.s. uppbränna i outsläcklig eld, såsom det uttryckligen står i nästa vers.

Timoteus: Ja, det tror jag väl, när man kommer med sådana där nya tolkningar för att få bort en allmän uppfattning! Då kan man få fram vad som helst.

Natanael: Återigen ett misstag. Tolkningen är mycket gammal och framför allt: det är den tolkning, som Herren själv giver i texten. Mycket märkvärdigt är det för övrigt, att de gamla kyrkofäderna togo Joh. 3:5 så alldeles efter orden och så bestämt sågo i dopet ett medel till pånyttfödelse, att det till och med blev vanligt hos dem att säga pånyttföda, när de menade döpa. Men om den saken skola vi längre fram tala.

Timoteus: Men därom säger Wiberg med rätta: "Alla som hava någon bekantskap med kyrkofädernas skrifter, måste medgiva, att de ingalunda voro några pålitliga tolkare av de heliga skrifterna."

Natanael: Ja, så låter det här. Men när Wiberg tror sig hava kyrkofäderna på sin sida emot barndöparne, då säger han: "Här bör man väl märka, att dessa författare, då de företogo sig att tolka Kristi förordning om dopet, tolkade ett skriftställe, som var skrivet på deras eget modersmål, varför de voro bättre i stånd att förstå Kristi förordning än många av vår tids barndöpare." Vad synes dig om sådant?

Timoteus: Nå menar du då, att man skall följa kyrkofädernas tolkningar i allt?

Natanael: Nej, visst icke. Men vi hava mycket att lära av dem. Och när de fatta frälsarens ord efter bokstaven samt tala i överensstämmelse därmed, då ryggar jag tillbaka för att säga, att de hava missförstått hans mening. De visste - de lika bra som vi - att vattnet både i Gamla och Nya testamentet begagnas såsom en bild av den helige Anden. Se till exempel Jesaja 44:3, Hesekiel 36:25f., Joh. 7:37f. Men det föll dem och den äldsta församlingen ändå icke in att använda sådana ställen för att tolka bort vattnet ur Herrens tal till Nikodemus. Och det ingiver mig en allvarlig respekt.

Timoteus: Men det är väl icke troligt, att Kristus inför en köttsligt sinnad jude, som redan var alltför mycket fäst vid det yttre, ville lägga en sådan vikt på ett yttre religionsbruk?

Natanael: Ja, om frälsaren hade betraktat dopet endast såsom "ett yttre religionsbruk." Men var finnes en antydan därom? Och för resten: om Nikodemus nu stode upp och ville tala om vägen till frälsning med en baptistpastor, tror du, att denne då icke skulle säga någonting om dopet?

Timoteus: Jo, det kan du nog ha rätt i. Men när Herren tadlar Nikodemus för hans okunnighet, sägande: Är du Israels lärare och känner icke detta? - då kan han icke mena vattendopet. Ty i sådant fall hade hans tadel varit obefogat, alldenstund det icke i hela Gamla testamentet finnes någon den minsta antydan, att ett sådant särskilt religionsbruk som dopet skulle införas i Messias dagar.

Natanael: Detta är ett stort misstag. Om du läser Joh. 1:19ff. så skall du få se, att judarnas råd genom präster och leviter en gång lät fråga Johannes Döparen, om han var Kristus, Elias eller den väntade profeten. När han svarade nej, så sade de: Varför döper du då, om du icke är Kristus, icke heller Elias, icke heller profeten (v. 25). Av dessa ord är det ju alldeles uppenbart, att judarna väntade, att Messias eller Kristus skulle döpa. Därför var Herrens tadlande, eller, kanske rättare sagt, undrande fråga till Nikodemus fullt befogad.

Timoteus: Men märk, att Herren nämner vattnet endast en gång, nämligen i v. 5, medan han både i v. 6 och 8 talar om att födas av Anden. Tyder icke detta på, att han i v. 5 talat om vattnet endast i bildlig bemärkelse?

Natanael: Alldeles icke. Vad Herren i v. 6 och 8 framhåller, det är, att nya födelsen sker av Anden och icke av köttet. Och därvid hade han ingen anledning att upprepa det yttre medlet, nämligen vattnet. Det är sant, vad Wiberg säger, att genom den baptistiska tolkningen "undviker man de stora svårigheter, som äro förknippade med den bokstavliga tolkningen av ordet vatten, och i och med detsamma bortfaller det kraftigaste stödet för den villfarande läran om barndopet." Men att tolka bort ett bibelord för att komma ifrån svårigheter och för att göra sig av med en lära, som man icke tycker om - det är allt annat än rätt.

Timoteus: Men kan du då väl tänka, att var och en, som blivit döpt, är född på nytt?

Natanael: Jag skall bedja, att vi få spara den frågan till längre fram. Låt oss nu bara granska orden, huru de lyda, och hålla fast, att vad orden säga, det menar han, som talat dem. Och kunna vi icke i allo förklara dem, så må vi ändå låta dem stå, tills vi få ett bättre förstånd.

Timoteus: Men låt mig ändå läsa några ord av Wiberg: "Då nya födelsen tänktes såsom verkad av den helige Anden, så kan dopet icke på samma gång betraktas såsom den nya födelsens verkande orsak." Är icke det klart och rätt talat?

Natanael: Men om jag nu säger, att Anden är den, som verkar, och att dopet är det medel, genom vilket han verkar - då ramlar ju hela den där invändningen. Ty att Guds Ande verkar genom yttre medel, däri må väl icke ligga någon motsägelse.

Timoteus: Ja, men hör vidare. "Det högsta, vi kunna säga, är att den av den helige Anden verkade nya födelsen uppenbaras och framställes genom dopet såsom ett yttre medel."

Natanael: Men var står sådant skrivet eller ens antytt? Icke på ett enda ställe. Överallt, var man vill finna det, måste man först genom egen tolkning lägga in det. Vill man tala överens med Joh. 3:5, så skall man säga, att den av den helige Anden verkade nya födelsen sker - icke att den bara uppenbaras, utan att den sker genom dopet.

Timoteus: Bryt icke av mig utan låt mig läsa vidare: "Anden meddelar nytt liv, dopet bringar det i dagen och båda tillsammans göra nya födelsen fullständig."

Natanael: Ja, men där lär alltså Wiberg själv, att dopet är nödvändigt till nya födelsen, eftersom denna först genom dopet blir fullständig. Och varför kan han då icke låta detta står i Joh. 3:5?

Timoteus: Nej, men vänta, skall du få höra vidare: "Såsom ett barn först får liv och därpå kommer till världen genom födelsen, varvid inträdet i världen icke giver livet men uppenbarar det, så förhåller det sig även med ett Guds barn, som först får liv och därpå blir döpt samt sålunda blir på nytt fött."

Natanael: Ja, men där säger han ju, att ett Guds barn blir döpt samt sålunda fött på nytt. Alltså blir dopet åter igen ett medel till ny födelse, alldeles som jag sagt, och som det står i Joh. 3:5. Men det var väl just den svårigheten, som Wiberg ville komma ifrån? Och för rsten, om vi skola föra bilden vidare, så vill jag fråga, om du någonsin hört, att man sagt, att ett barn är fött för det, att det fått liv i moderns kved. Nej, fött blir det först då, när det "inträder i världen". Och om nu barnets "inträde i världen" motsvarar den troende människans dop, då blir ju i alla fall dopet precis det medel, varigenom själva födelsen sker.

Timoteus: Men det menar icke Wiberg, icke heller någon annan baptist.

Natanael: Men kan du då säga, vad han menar, när han icke menar, vad han säger? Nej, låt oss bliva vid och stava på Herrens ord. Vilja vi icke rätta vår tro efter det, så lärer det förvisso icke rätta sig efter vår tro. Herrens ord är ett berg, som icke flyttar sig. Låt oss bygga vårt hus på det. Även om vi icke förstå bergartens alla beståndsdelar, så se vi ändå, att det är berg. Far du vilse genom att förbliva vid ordet, så må det vara Herrens sak. Far du vilse genom att avvika från ordet, så blir det din egen sak. Och då kan du lätt räkna ut, vilket som är tryggare.