Andra samtalet: Johannes dop och Kristi dop

Timoteus: Jag har tänkt mycket på vårt sista samtal, och jag har så mycket mindre något att invända däremot, som jag finner, att ju klarare man fasthåller dessa grundsatser, desto tydligare blir det, att jag får rätt i dopfrågan.

Natanael: Stopp, min broder! Dessa grundsatser skall du erkänna därför, att de äro rätta, icke därför att du genom dem får rätt i din mening i dopfrågan eller i någon annan fråga. Därför skall det låta så här: Dessa grundsatser skola vi erkänna såsom riktiga, antingen de komma att stödja eller störta våra egna meningar i den ena eller den andra frågan.

Timoteus: Du är då en faslig ordryttare. Det kan du väl begripa, att jag menade just detta, ehuru jag sade ett förfluget ord.

Natanael: Gott! Jag vill tro det. Men att jag gjorde den där anmärkningen, berodde icke på ordrytteri, utan därpå, att jag vet, att ett "förfluget" ord ofta mer direkt uppenbarar hjärtats tankar än ett överlagt och begrundat ord. Alltså börja vi då med dopfrågan. Och jag tänker, att vi lämpligast dela henne i tre delar, nämligen 1) om dopets betydelse, 2) om dopsättet, 3) om barndopet.

Timoteus: Det går jag gärna in på, emedan det blir redigast. Och just i den första punkten ligger huvudsaken. Eller hur?

Natanael: Ja, därom är intet tvivel. Men innan vi komma till den, må vi förberedelsevis undersöka frågan om förhållandet mellan Johannes döparens dop och Kristi dop.

Timoteus: Varför skall det behövas? Dop som dop! Nya testamentet gör ingen skillnad mellan Johannes dop och Kristi dop.

Natanael: Det är väl ändå icke så säkert. I 1 Joh. 3:25 berättas om en tvist, som hade uppstått mellan en jude och några av Johannes Döparens lärjungar. Den gällde just dopet. Och Johannes lärjungar kommo till Johannes och klagade över, att Jesus också döpte och drog folket till sig. Och vad svarade Johannes? Om han hade tänkt, att hans dop och Jesu dop voro en och samma sak, så skulle han säkert hava svarat: "Varen icke misslynta, ty det är ett och samma dop." Men så svarade han icke, utan i stället: Denne måste tillväxa, men jag måste förminskas.

Timoteus: Ja, där jämföras Johannes och Jesus med varandra men alls icke deras dop.

Natanael: Du är för hastig, broder. Här är icke fråga om deras personer utan om deras verksamhet. Om Johannes hade tänkt, att hans dop och Jesu dop vore samma dop, så skulle han i det, som Jesus gjorde, icke hava sett ett avtagande utan i stället en fortsättning och ett förhärligande av sitt eget dop. Men Jesu verksamhet var i intet avseende en fortsättning av Johannes Döparens verksamhet. Det är icke Johannes, som lagt grunden, och Jesus, som byggt vidare därpå. Med Jesu verksamhet börjar en ny, grundläggande period i frälsningens historia. Och i förhållande till denna var Johannes verksamhet endast en förberedelse, som, när Jesus kommit, så småningom avtog för att inom kort alldeles upphöra. Lika litet som Herrens nattvard var en fortsättning av den gammaltestamentliga påskmåltiden, lika litet var hans dop en fortsättning av Johannes dop.

Timoteus: Se nu, huru du sitter och resonerar på sidan om Guds ord.

Natanael: Visst icke! Nog resonerar jag. Det måste man alltid göra, när man skall tillägna sig innehållet av Bibelns ord, ty det lär icke gå in i mig eller i dig på någon annan väg än genom huvudet. Men att jag icke resonerar på sidan om Guds ord, det skall du själv nödgas erkänna, om du helt enkelt läser texten och med ledning av den försöker att svara på följande fråga: Betraktar Nya testamentet Johannes Döparen såsom det kristna dopets grundläggare och Jesus såsom dess fortsättare, eller betraktar det Jesus såsom det kristna dopets grundläggare och Johannes Döparen såsom dess förberedare?

Timoteus: Den frågan har jag verkligen aldrig förr hört och därför icke heller förr tänkt på.

Natanael: Ja, tänk på den nu då. Och till ytterligare ledning för detta tänkande skall jag anföra några andra bibelställen. I Apg. 18:24-25 talas om en viss Apollos, att han var undervisad om Herrens väg och brinnande i anden och talade och lärde noggrant de ting, som tillhöra Herren, ehuru han allenast kände Johannes dop. Märk detta sista: han kände allenast Johannes dop! Det fanns således ett annat dop, som han icke kände. Och detta var Kristi dop, som alltså var ett annat än Johannes dop.

Timoteus: Nej, nu är jag icke med längre. Aposteln kände endast vattendopet, som var Johannes dop, men icke andedopet, som var Kristi dop, enligt Johannes egna ord i Mark. 1:8: Jag har döpt eder med vatten, men han skall döpa eder i helig Ande.

Natanael: För att taga dig ur denna tanke skola vi läsa v. 1-7 av Apg. 19. De lyda sålunda: Men det skedde, att medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit igenom de övre delarna av landet, ned till Efesus och fann där några lärjungar; och han sade till dem: Haven i väl fått helig Ande, sedan I vorden troende? Men de sade till honom: Nej, vi hava icke ens hört, om helig Ande är (given). Men han sade: Vartill haven I då blivit döpta? Men de sade: Till Johannes dop. Men Paulus sade: Johannes döpte sinnesändrings dop, sägande till folket, att de skulle tro på den, som kom efter honom, det är, på Jesus. Men sedan de hade hört detta, vordo de döpta till Herren Jesu namn. Och när Paulus hade lagt händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. Men de voro allesammans omkring tolv män. - Där talas alltså om, huru Paulus lät till Jesu namn omdöpa sådana lärjungar, som hade fått Johannes dop.

Timoteus: Nej, visst icke, min broder. Du måste läsa rätt. De där lärjungarna säga icke, att de blivit döpta med Johannes dop utan till Johannes dop. Och det är en viktig skillnad. De hade aldrig fått det verkliga johannesdopet utan endast blivit döpta med avseende på Johannes dop.

Natanael: Alltså menar du då, att dessa lärjungar, som voro så okunniga, att de icke visste, att den helige Ande var given (v. 2), dock å andra sidan voro så skarpsinniga, att de kunde säga Paulus, att de visserligen voro döpta med avseende på Johannes dop men aldrig med Johannes dop.

Timoteus: Nej, men Lukas säger det, han som skrivit berättelsen.

Natanael: Alldeles icke, min bror, utan Lukas berättar bara, att de själva sade det till svar på Pauli fråga.

Timoteus: Men varför svara de då "till" och icke "med" Johannes dop?

Natanael: Jo, därför att Paulus frågade: Vartill haven I blivit döpta? Säg mig uppriktigt: är det icke uppenbart för dig, att Paulus med den frågan ville veta, vad de hade fått för ett dop?

Timoteus: Jo, naturligtvis.

Natanael: Och när han frågar "till vad" och de svara: "till Johannes dop", så svara de ju på hans fråga. Eller hur?

Timoteus: Det kan icke nekas.

Natanael: Och såsom han med sin fråga begär att få veta, vad de hade fått för ett dop, så säga de med sitt svar, att de fått Johannes dop. Men när Paulus hade fått veta detta, så döpte han dem till Jesu namn (v. 5). Och att det dopet var det kristna vattendopet och icke andedopet, det kan du se därav, att Paulus efter dopet lade händerna på dem, så att de fingo Anden (v. 6). Eller vad menar du?

Timoteus: Jo, det måste jag ju naturligtvis erkänna.

Natanael: Och för resten: Att Paulus frågar, vad de hade fått för ett dop, det visar ju - redan det - att han tänker på en skillnad mellan dop och dop. Och när han efter deras svar först säger: "Johannes döpte sinnesändringens dop", och sedan döper dem till Jesu namn, då är det ju alldeles uppenbart, att han framställer Johannesdopet som ett annat dop än det, som han nu döpte dem med, då han döpte dem till Jesu namn.

Timoteus: Men tror du då, att alla sådana, som voro döpta med Johannes dop, och som sedan blevo Jesu lärjungar, också döptes av honom?

Natanael: Ja, det tror jag visst.

Timoteus: Men det står ingenstädes omtalat.

Natanael: Alldeles rätt. Men det står icke heller omtalat, att den samaritiska kvinnan eller de andra troende i Sykar (Johannes 4) blevo döpta, ja, icke ens att apostlarna blevo det, om jag nu undantager Andreas och Johannes, som voro Johannes Döparens lärjungar, innan de slöto sig till Jesus (Johannes 1). Men därav vill du väl icke draga den slutsatsen, att de förblevo odöpta alla dessa, vilkas tro omtalas, men om vilkas dop ingenting nämnes?

Timoteus: Nej, för ingen del. Det medgiver jag naturligtvis villigt, att visserligen något kan hava skett, ehuru det icke står omtalat i Bibeln.

Natanael: Tack, min broder, det var ett gott ord; det skall jag gömma till en annan gång. Men vi skola gå vidare. Du medgiver naturligtvis också, att det kristna dopets väsen består däri, att man döpes till Faderns, Sonens och den helige Andens namn (Matteus 28:19), eller såsom det i Apostlagärningarna 19:5 kortare heter: "till Jesu namn".

Timoteus: Ja, det är ju klart.

Natanael: Men tror du också, att Johannes Döparen döpte till Faderns, Sonens och den helige Andens namn eller till Jesu namn? Kanske du menar att när han döpte Jesus själv, så sade han: "Jag döper dig till Jesu namn"?

Timoteus: Nej, nu tror jag, att du skämtar med mig, och det skulle vi dock låta bli. Ty så okunnig och dum kan du väl icke tro att jag är, som din fråga antyder.

Natanael: Nej, men jag vill blott riktigt bjärt framhålla, huru orimligt det är att säga, att Johannes dop och Kristi dop voro ett och samma dop. Ty om Johannes icke hade döpt till Faderns, Sonens och Andens namn eller till Jesu namn, så saknade ju hans dop just det, som utgör själva väsendet i Kristi dop. Och hur kan man då tala om, att det var samma dop?

Timoteus: Jag måste medgiva, att jag icke närmare tänkt på den här saken. Men även om du har rätt i det, att Johannes dop och Kristi dop voro två olika dop, så är därför ingenting sagt om det kristna dopets väsen.

Natanael: Däri har du rätt. Därför skola vi nu komma till den saken. Men tror du icke, att vi kunna och böra lämpligen spara det till nästa gång?

Timoteus: Jo, det har jag ingenting emot. Men innan vi nu skiljas åt, vill jag bara påpeka, vad du nog förut vet, nämligen att Jesus aldrig döpte själv utan endast hans lärjungar.

Natanael: Nej, det vet jag verkligen icke. Var skulle det stå?

Timoteus: Hå, gör dig nu icke okunnigare än du är. I Johannes 4:1 står det: När Jesus fick veta, att fariséerna hade hört: Jesus gör flera lärjungar och döper än Johannes - ehuru Jesus själv icke döpte utan hans lärjungar - så lämnade han Judeen. Där ser du alltså att det står.

Natanael: Men det ser jag icke alls. Vad där står, det handlar om Jesu första verksamhet i Judeen. Men att han aldrig döpte själv, det står bestämt icke. Huru han gjorde längre fram i tiden och i andra delar av landet, särskilt i Galileen, därom veta vi ingenting alls.

Timoteus: Nå ja, det där är ju bara en småsak, och det var endast i förbigående jag anmärkte det.

Natanael: En småsak är det visserligen. Men din anmärkning var intressant, emedan den visade huru lätt det går att tro, att uti ett bibelspråk står mer, än vad där verkligen står. Och nu säger jag dig hjärtligt tack för denna gång.