Natanael: Men låt oss nu gå vidare. Det står ännu åter ett märkvärdigt vittnesbörd av en kyrkofader, som är något yngre än Tertullianus, nämligen Origenes. Denne man var född av kristna föräldrar år 185 efter Kristi födelse, således vid pass 80 år efter aposteln Johannes död. Han var redan från sin tidiga ungdom en man full med tro och helig Ande. ÄVen han måste för sin tros skull utstå bojor och fängelse samt grym misshandel, av vars följder han dog år 254. Han ansågs av både kristna och hedniska samtida såsom ett under av lärdom, och han är utan all gensägelse en av den gamla österländska kyrkans mest utmärkta lärare.
Timoteus: Och vad säger han om barndopets ålder?
Natanael: Jo, se här! "Enligt den kyrkliga regeln", säger han, "skall dopet även givas åt de små barnen". Och åter: "Alltifrån apostlarna har kyrkan mottagit den traditionen, att dopet skall givas även åt de små barnen." (Över Rom. Homil. V, §6). Vad säger du om ett sådant vittnesbörd?
Timoteus: Men har icke Origenes i åtskilliga stycken hyllat villfarande läror?
Natanael: Det kan ju vara möjligt, men det försvagar icke i ringaste mån trovärdigheten av hans historiska uppgifter. Och när jag jämför denna Origenes´, av ingen då motsagda, uppgift med senare tiders baptister påstående, att barndopet icke förskriver sig från apostlarna, då frågar jag mig själv: Vem har levat närmare den apostoliska tiden: han som föddes i samma århundrade, i vilken den siste aposteln dog, eller de som sett dagen åtskilliga århundraden senare? Och jag frågar mig igen: Vem skall man kunna tilltro större kännedom om den apostoliska seden: honom eller dem? Och huru hade det varit möjligt, att Origenes så nära inpå den apostoliska tiden kunnat, utan att röna motsägelse, säga att barndopet var apostolisk tradition, om det icke så var? Ja, huru hade han kunnat säga det utan att säga en medveten lögn? Ty med den omfattande lärdom, som han ägde, kunde en sådan uppgift icke vara ett misstag utan endast en lögn - och lögnare var Origenes icke. Därför är hans innerliga kristna tro och hans martyrskap en borgen.
Timoteus: Men det är ju möjligt, att han med "små barn" menade barn vid t.ex. sex till tio års ålder. Sådana äro ju små och dock icke så små, att de icke kunna tro.
Natanael: Ja, det är en utväg, som man också försökt för att försvaga Origenes´ vittnesbörd. Men till belysning av verkliga förhållandet vill jag anföra ett annat ställe av Origenes. Han säger där: "Ingen är ren från syndens besmittelse, vore hans liv på jorden blott en enda dag långt, och emedan genom dopet den medfödda besmittelsen avtvättas, därför varda även de små barnen döpta. Ty utan en varder född av vatten och Ande, kan han icke gå in i Guds rike." (Över Luk. Homil. XIV). Även i åttonde talet över 3 Mos. grundar han späda barns dop därpå, att "var och en själ, som är född av kött, är befläckad med orättfärdighetens och syndens orenlighet, och ingen är ren från befläckelse, ej ens om hans liv varit endast en dag långt." Och i femte talet över Romarebrevet säger han likaledes såsom skäl till den apostoliska traditionen om barndopet: "Ty de, åt vilka de gudomliga hemligheternas fördolda ting voro anförtrodda (d.v.s. apostlarna), visste att hos alla är en naturlig besmittelse av synd, som måste avtvås genom vatten och Anden. Från synd är ingen frikänd, ej en gång om hans liv varat blott en dag." Om nu också uttrycket "små barn" i och för sig kan användas om barn, som äro några år, så är dock av Origenes´ egna ord på de nämnda ställena uppenbart, vad han därmed menar. Och det är icke rätt, att man försöker komma undan det.
Timoteus: Men om också Origenes på de nämnda ställena verkligen menar dibarn, så bevisar detta blott, att dibarns dop övades i församlingarna omkring medlet av det tredje århundradet, men icke att det härledde sig från apostlarna. (Wiberg, s. 186).
Natanael: Ja, om där bara icke med uttryckliga ord stode, att kyrkan hade från apostlarna mottagit den traditionen, att dopet skulle givas åt små barn. Men nu står det så.
Timoteus: Ja, men tradition betyder ju endast en "sägen"; och vad är en sådan att lita på?
Natanael: Menar du då, att det ingenting skulle betyda, om den sägen fortplantat sig ända från apostlarna, att dopet borde givas åt små barn? Om så vore, varför ävlas man då med att säga, att Origenes med "små barn" menar barn om 6 till 10 år? Men för resten är "tradition" icke detsamma som "en sägen". Ordet betyder "överlämning" och betecknar en underrättelse, en anordning, en lära, en stadga eller dylikt, som man mottagit av någon, i synnerhet från en förgången tid. Sålunda kallas t.ex. "de äldstes stadgar" i Matt. 15:2, Mark. 7:3,5 egentligen "de äldstes överlämning". Ja, i 2 Tess. 2:15 förmanar Paulus de troende att hålla fast "de överlämningar" (det vill säga de läror), som de fått av honom genom ord eller genom brev, och i 2 Tess. 3:6 förmanar han dem att draga sig ifrån var och en, som icke vandrar efter "den överlämning" (det är den stadga eller lära), som de hade mottagit av honom. Och nu säger Origenes, att det är "en överlämning", som kyrkan mottagit av apostlarna, att dopet skall givas åt de små barnen, och detta på den grund, att apostlarna visste, att barnen redan från födelsen voro besmittade med synd. Må man gärna för mig säga, att Origenes far vilse i detta stycke, om man nödvändigt så vill. Men må man vara ärlig nog att låta honom hava sagt, vad han sagt. Och för min del vill jag bedja om tillåtelse att få tro, att Origenes, som var född omkring 80 år efter den siste apostelns död, och som därjämte var en lärd och from man, hade bättre reda på vad som var apostolisk överlämning, än en hop teologer, som sett dagens ljus 15 á 16 århundraden senare.
Timoteus: Men att en sådan mening, om den hystes av Origenes, var villfarande, de tkan tydligen bevisas därmed, att det inom den äldsta kyrkan var en regel, att endast det som blivit hållet alltid, allestädes och av alla, härledde sig från apostlarna. Enligt denna regel var barndopet ingen apostolisk tradition. Det hade varken varit hållet alltid eller allestädes eller av alla. (Wiberg, s. 186).
Natanael: Står den där regeln i Bibeln?
Timoteus: Åh, nej, det gör han då icke, förstås. Men han kan vara riktig ändå.
Natanael: Låt oss pröva den! Bruket att giva lekmän både bröd och vin i nattvarden har icke blivit alltid, allestädes och av alla iakttaget. Det vet du ju. Alltså kan enligt den där regeln detta bruk icke härleda sig ifrån apostlarna! Att döpa jungfrur och änkor är icke heller av alla, alltid och allestädes iakttaget. Tertullianus uppträder redan omkring år 200 däremot. Därför kan icke heller det bruket härleda sig från apostlarna. Vad tycks? Det blir ju en skön bevisning! Icke sant?
Timoteus: Nej, håll då för all del! Det där blir ju rent av vilda galenskaper.
Natanael: Ja, jag förstår: den där regeln är riktig endast då, när man använder den mot barndopet. Vet du, jag är på det högsta förundrad att se, huru de allra eländigaste saker tillfredsställa dig, bara de äro riktade mot barndopet.
Timoteus: Men Origenes´ förklaring av dopets betydelse kan jag icke gilla.
Natanael: Hans förklaring av dopets betydelse må vara riktig eller oriktig, så står det alltid fast: 1) att Origenes med små barn verkligen menat dibarn, ja, till och med barn av endast en dags livslängd, 2) att han omtalar små barns dop som en apostolisk tradition, 3) att hans närhet till den apostoliska tiden, hans djupa lärdom och hans sanningskärlek giva hans vittnesbörd en trovärdighet, till vars underkännande intet giltigt skäl kan anföras, 4) att denna trovärdighet bekräftas därav, att ingen vågade motsäga hans uppgift. Och ser du: i jämförelse med allt detta betyda våra baptisters påståenden oerhört litet, mindre än intet, även om de kunna åberopa sig på Hagenbach, Neander och andra teologer, som fått i sitt huvud, att barndopet icke var apostoliskt, och som därför, när de hos kyrkofäderna påträffa tydliga vittnesbörd därom, på alla sätt söka göra dessa vittnesbörd misstänkta. Mellan Origenes´ tid och den apostoliska tiden ligga vid pass ett hundra år; mellan Neanders tid och den apostoliska ligga sjutton hundra år och litet till. Men likväl skola Neanders lösa antaganden om kyrkans sed betyda mer än de rakt motsatta, historiska upplysningar, som Origenes lämnar?
Timoteus: Men Origenes talar på flera ställen alldeles otvetydigt om troendes dop, såsom t.ex. då han säger i ett av sina tal över 4 Mos. sålunda: "Må var och en av de troende ihågkomma, vilka ord han begagnade vid det tillfälle, då han först kom till dopets vatten och mottog trons första tecken och nalkades den saliggörande källan, och huru han avsade sig djävulen." Dessa ord utesluta tanken på dibarns dop (Wiberg s. 179).
Natanael: Ack, vilka eländiga invändningar! På samma grund skulle jag kunna påstå, att Origenes´ tal om spädbarns dop utesluter tanken på uppväxtas dop. Och det bleve ju en skön bevisning! Nej, Origenes talar såväl om uppväxta troende hedningars och judars dop som om kristnas späda barns dop, emedan bägge delarna hava förekommit! Det ena uteslöt det andra lika litet då som nu. Men nu kan det vara nog om Origenes. Det finnes helt enkelt ingen möjlighet att komma undan hans vittnesbörd. Förr skall en kamel kunna gå genom ett nålsöga.
No comments:
Post a Comment