Sjunde samtalet: De apostoliska brevens vittnesbörd om dopets betydelse

Natanael: När vi sist skildes åt, kommo vi överens att idag gå igenom, vad de apostoliska breven säga om dopets betydelse, och om du tillåter det, så taga vi dem i ordning.

Timoteus: Ja, det har jag ingenting emot. Må vi bara läsa dem med enfaldigt öga.

Natanael: Ingenting kan vara mig kärare än det. Och med ett enfaldigt öga mena vi väl då ett öga, som läser såsom det står, och icke annorlunda. Låt oss alltså börja med Rom. 6:2f. Där läsa vi: Vi, som äro döda från synden, huru skola vi ännu leva i henne? Eller veten I icke, att vi så många, som äro döpta till Kristus, vi äro döpta till hans död? Alltså äro vi sammanbegravda med honom genom dopet till döden, på det att såsom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så skola ock vi vandra i livets nyhet. Här hava vi nu det uttrycket: vi äro döpta till Kristus, d.ä. vi hava genom dopet kommit över till Kristus, och därmed hava vi blivit döda från synden, sammanbegravda med honom genom dopet till döden. Först märka vi alltså, att aposteln icke säger, att vi genom tron blivit döda från synden, och att vi genom dopet avbildat denna död eller bekänt, att vi äro döda. Eller hur?

Timoteus: Nej, visserligen står det icke uttryckligt i orden. Men all sund eftertanke säger, att detta måste vara hans mening. Att vi äro genom dopet döda från synden, det är sant, men det måste fattas på ett symboliskt (bildligt) sätt.

Natanael: Nej, alldeles icke. Att vi äro döda från synden, det är en stor och salig verklighet, och detta, säger Paulus, har skett därigenom, att vi blivit döpta till Kristus. Där finnes icke ett ord, som antyder, att aposteln vill, att vi skola fatta hans uttryck symboliskt (bildligt). Den, som döptes till Kristus, kom därigenom över fårn judendomen eller hedendomen till Kristus och var i och med detsamma död från hela det syndaväsen, som hörde judendomen och hedendomen till. Detta betonar aposteln än ytterligare, när han tillägger: Eller vetn I icke att vi så många, som äro döpta till Kristus, äro döpta till hans död. Ja, för bättre tydlighets skull tillägger han: Vi äro sammanbegravda med honom genom dopet. Märk där: genom dopet.

Timoteus: Men apostelns ord kunna väl även fattas så, att vi genom dopet blivit förpliktade att dö från synden.

Natanael: Nej, icke ens det. Han säger rent ut: vi äro döda. Och i v. 11 tillägger han: Så ansen ock I eder själva vara döda från synden. Och emedan vi äro döda från henne, säger han, så skola vi icke vidare leva i henne. Vem giver mig då rätt att i stället för ordet vara död sätta vara förpliktad att dö? 

   Men vi gå vidare. I 1 Kor. 6:9ff. säger aposteln: Varken horkarlar eller avgudadyrkare o.s.v. skola ärva Guds rike. Och detta voro några av eder, men I tvådde eder, I bleven helgade, I bleven rättfärdigade i Herren Jesu namn och i vår Guds Ande.

Timoteus: Men där står ingenting alls om dopet.

Natanael: Jo, det är väl icke så fritt. Där begagnas alldeles samma ord som i Apg. 22:16, där Ananias säger: Stå upp och låt döpa dig och två av dina synder. Att de hade tvått sig och blivit helgade i Jesu namn och Guds Ande, det syftar utan tvivel därpå, att de blivit döpta till Jesu namn och sedan fått Guds Ande. Men jag skall komma igen till detta språk längre fram, där det får en märkelig belysning. I breven till korintierna finnes intet mer ställe, som talar om dopets betydelse, om icke möjligen 1 Kor. 12:13, där aposteln säger, att de troende voro i en ande döpta till en kropp.

Timoteus: Men där nämnes ju icke heller något vattendop utan endast andedopet.

Natanael: Du har rätt, och jag skall icke mycket hålla därpå. Men nog förekommer det mig ganska sannolikt, att Paulus vill säga, att de blivit en enda kropp därigenom, att de förmedelst dopet hade fått en och samma Ande. Men, som sagt, låt oss lämna detta ställe! Emellertid visar uttrycket "döpas till en enda kropp", vad det är att döpas till något. Att döpas till en kropp kan icke betyda att döpas till att avbilda, att vi äro en enda kropp, utan endast att döpas till att vara en enda kropp, nämligen så att vi genom dopet införsättas i den ena och samma kroppen, vars huvud är Kristus. Endast i förbigående skall jag också vidröra 1 Kor. 15:29, där Paulus talar om kristna, som låta döpa sig för de döda. Dessa ord synas antyda, att det inom församlingen i Korint förekommit, att troende, som voro döpta för egen del, läto döpa sig om igen till förmån för andra, som dött i tro utan att hava erhållit dopet. Om denna uppfattning är riktig, så visar den, vilket högt värde man i församlingen satte på dopet. Men, som sagt, uppfattningen är oviss, och därför skall jag icke bygga något därpå utan går nu över till Galaterbrevet. Där säger Paulus i kap. 3:26f.: Alla ären I Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Ty I så många, som ären döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. Här säges först, att de äro Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Och sedan angiver han den grund, varpå han bygger detta förhållande, då han säger: ty o.s.v.

Timoteus: Nej, visst icke. Ordet "ty" kan även begagnas för att uttrycka bevis, såsom om jag säger: "Detta är ett gott träd, ty det bär god frukt." Då vill jag icke säga, att fruktens godhet är grunden till trädets godhet utan tvärtom beviset därpå.

Natanael: Du har alldeles rätt, då du säger, att ordet "ty" kan användas på detta sätt. Och vi skola pröva den betydelsen här. I ären Guds barn genom tron, ty I haven iklätt eder Kristus - det skulle alltså betyda: Först haven I blivit Guds barn genom tron, och sedan haven i bevisat eller bekänt detta genom att ikläda eder Kristus. Nej, broder, det finnes en gräns för orimligheter i skrifttolkning, och vad aposteln säger det är, att de voro Guds barn genom tron, och detta på den grund, att de hade iklätt sig Kristus.

Timoteus: Men huru hade de då iklätt sig Kristus om icke genom tron?

Natanael: Svaret ligger i apostelns egna ord: Ty I så många, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. Han säger alldeles icke: I så många, som ären döpta till Kristus, haven därmed på ett symboliskt sätt bekänt eller framställt, att I haven iklätt eder Kristus. Nej, detta är ett för Paulus fullkomligt främmande talesätt, vartill ingen den ringaste tillstymmelse finnes i hans tal eller brev. Genom dopet var det alltså galaterna hade iklätt sig Kristus. När den troende juden eller hedningen döptes, då klädde han av sig judendomen eller hedendomen samt iklädde sig Kristus, till vilken han döptes. Så framställer Paulus saken här, och det, må du se, är något helt annat än att tala om dopet såsom en "lydnadsgärning" eller "symbolisk bekännelsehandling".

Timoteus: Men detta blir ju en fullkomlig vidskepelse.

Natanael: Nå ja, så låt Paulus vara vidskeplig då! Du kan ju sedan rent och ärligt säga honom: "Här hugger du i sten, Paulus!" 

Timoteus: Men det är omöjligt, att Paulus kan hava menat något sådant.

Natanael: Nuväl, om han menat något annat, än han sagt, så vare det hemställt åt Gud. Men huru kunde han tänka, att de arma galatiska kristna skulle förstå, att han menade något annat, än vad han sade? Eller begrep han icke, att han förde dem vilse genom att säga ett och mena ett annat? Men han menade nog just det, som han sade. Och det kan jag så mycket mer förstå, som jag ser, att han över allt talar på samma sätt, när han framställer dopets betydelse.

   Låt oss nu gå över till Efeserbrevet. I kap. 4:4f. säger aposteln om församlingen: Det är en enda kropp och en enda Ande, såsom I ock haven blivit kallade i ett enda eder kallelses hopp, en enda Herre, en enda tro, ett enda dop, en enda Gud och allas fader. Märk nu här: de troende utgöra en enda kropp eller församling, och i denna kropp bor Guds Ande. Men vad är då grunden därtill? Jo, säger aposteln, alla hava de en enda Herre, nämligen Kristus,  en enda tro, nämligen tron på Kristus, ett enda dop, nämligen dopet till Kristus, och en enda Gud, nämligen allas fader. Skulle man nu med dessa ord och detta sammanhang för ögonen drista att säga, att dopet endast är ett bekännelsetecken eller en sinnebildlig handling?! Jämte den ende Herren, den enda tron och den ende Guden skulle Paulus hava satt en sinnebildlig handling till grund för det att de troende äro en enda kropp, hava en och samma Ande samt hoppas en och samma salighet! Tycker du det är rimligt?

Timoteus: Jag medgiver, att det har sina mycket stora svårigheter.

Natanael: Ja, och svårigheter, som du icke kan komma ifrån på annat sätt, än att du en gång börjar att läsa och tro, såsom det står skrivet. Men vi hava ännu ett ställe i Efeserbrevet, som handlar om dopets betydelse. I kap. 5:25 säger aposteln: Kristus har älskat församlingen och givit sig själv ut för henne på dt han skulle helga henne i ordet, havande renat henne genom vattnets bad, på det han skulle framställa församlingen inför sig själv härlig. Att Paulus där med vattnets bad menar dopet, därom kan väl icke vara tu tal?

Timoteus: Men det där språket är mycket dunkelt och mångtydigt.

Natanael: Det är tvärtom ett av de klaraste ord, som finnas i Pauli brev. Men man kan naturligtvis genom tolkningar göra det så dunkelt och mångtydigt man vill. Det kan man göra med vartenda bibelord.

Timoteus: Men även om Paulus där syftar på dopet, så kan han icke mena annat, än att församlingen renas i och genom ordet från synden, och att denna rening avbildas i dopet.

Natanael: Huru vet du då, att han icke kan mena något annat? Vet du, jag tror, att han också kan mena, vad han säger. Och nu säger han, att Kristus har renat församlingen genom vattnets bad, d.ä. genom dopet.

Timoteus: Ja, man kan ju också med rätta säga så, bara man förstår det på ett sinnebildligt sätt.

Natanael: Men var säger aposteln det?

Timoteus: Ingenstädes, men jag tror det ändå på grund av Nya Testamentets ande.

Natanael: Nå ja, så tro det då, men jag för min del vet ingenting om en annan ande i Nya Testamentet än den, som ligger i orden. Att först skapa sig av egna föreställningar "en ande", som man kallar "Bibelns ande", och sedan tolka bort varje bibelord, som vittnar emot den anden, det är ett ganska farligt sätt att umgås med Guds ord. Och i orden säger aposteln här, att Kristus renat församlingen genom dopet för att sedan helga henne i ordet, tills han en gång framställer henne inför sig själv härlig och fullkomlig. Det är ju en skön nådens ordning. Och i apostelns ord återljuda de ord, varmed Ananias förde honom själv en gång till dopet: sägande: Stå upp och låt döpa dig och två av dina synder, havande åkallat Herrens namn. Här var det också, jag nyss menade, att 1 Kor. 6:11 får sin rätta belysning, där Paulus säger, att de troende hade tvagit sig från sitt förra syndaliv. När man sammanställer det med Ef. 5:26, så är det omöjligt att motstå det intrycket, att han med den där tvagningen syftar på dopet.

    Men vi gå vidare. I Kol. 2:11f. säger Paulus: I Kristus haven I blivit omskurna med en omskärelse, som sker utan händer, i avklädandet av köttes kropp, i Kristi omskärelse, sammanbegravda med honom i dopet, i vilken I ock haven blivit med honom uppväckta genom tron på Guds kraft. Det var till omvända hedningar Paulus skrev. Dessa oroades av judekristna, som ville tvinga dem att låta omskära sig enligt Mose lag, ja, som till och med påstodo, att om de det icke gjorde, så kunde de icke bliva saliga (Apg. 15:1). Och nu säger Paulus, att de icke skulle låta sig oroas av sådant. De voro nämligen omskurna med en högre och bättre omskärelse, nämligen Kristi omskärelse, vartill Mose omskärelse endast var en förebild. Och den som mottagit den högre, behövde icke den lägre. Men vari bestod då denna högre omskärelse? Jo, säger Paulus, i "avklädandet av köttets kropp". Hela deras föregående liv i kroppen hade varit ett liv efter köttet, men detta var nu avlagt såsom en klädnad, som msn lägäger bort för att aldrig taga på sig mer. Och när och hur och varigenom hade detta skett? Paulus svarar med tillägget: sammanbegravda med honom i dopet. Tänk, vilket våld man måste göra på hans ord för att här få in "bekännelsetecken" e.d. Ty här står ju icke: I haven avbildat eller bekänt sammanbegravning, nej, utan rent ut: I haven blivit sammanbegravna med Kristus genom dopet - alldeles såsom aposteln också talat i Rom. 6. Men icke nog med det. Såsom vi se, sammanställer aposteln dopet med omskärelsen. Nu var den mosaiska omskärelsen icke bara en bekännelsehandling å människans sida utan en Guds nådeshandling, varigenom han satte sitt förbunds insegel på den, som omskars. Och detsamma gäller i lika mycket högre grad om Kristi omskärelse, dopet, som Kristus är mer än Moses och verkligheten mer än förebilden. I dopet träder Gud den, som döpes, nära samt insätter honom i sin gemenskap, i det han inplantar honom i Kristi kropp och sätter sitt förbunds insegel på honom.

Timoteus: Ja, det förstås, om man skall läsa orden såsom en bokstavsträl och icke har något sinne för Bibelns ande, då kan man komma till sådana där meningar.

Natanael: Jag är mycket tacksam, att du erkänner, att jag har orden på min sida. Ty när himmel och jord förgås, skall icke en prick vara förgången av Herrens ord. Men huru det går med alla försök att tolka bort ordets mening och därvid skylla på "anden", det få vi se på den dagen.

   Men vi gå vidare. I Tit. 3:5 säger aposteln: Efter sin barmhärtighet frälste Gud oss genom nyfödelses bad och helig Andes förnyelse.

Timoteus: Men dessa ord kunna även översättas sålunda: Genom nyfödelses och helig Andes förnyelses bad.

Natanael: Däri har du rätt. Men antingen de översättas på det ena eller det andra sättet, så lärer man icke komma ifrån, att med ordet "bad" menas dopet.

Timoteus: Jo, visserligen. Det är nya födelsen själv, som kallas ett bad, emedan människan genom densamma blir ren.

Natanael: Nej, detta är ett alldeles för godtyckligt antagande. Man kan ingenstädes i Nya testamentet uppvisa ett liknande talesätt. Däremot är det lika uppenbart som naturligt, att Nya testamentet kallar dopet för ett bad. Vi hava förr anfört, huru Paulus säger, att Kristus har renat församlingen genom vattnets bad (Ef. 5), samt huru Ananias säger till Paulus: Stå upp och låt döpa dig och två av dina synder (Apg. 22).

Timoteus: Men nyfödelsens bad - vad skulle det betyda?

Natanael: Jo, bad till ny födelse.

Timoteus: Vad har du för stöd för det?

Natanael: Nya testamentets språkbruk. Se här: i Mark. 1:4 kallas Johannes dop för "sinnesändrings dop", d.v.s. dop till sinnesändring, såsom du kan se av Matt. 3:11, där det ordagrant så står. Sammalunda säges "livs" och "doms uppståndelse" (Joh. 5:29), d.ä. uppståndelse till liv och till dom; likaså: "livs rättfärdigande" (Rom. 5:18), d.v.s. rättfärdigande till liv; "döds do" (Luk. 24:20), d.v.s. dom till död. Detta är alltså ett i Nya testamentet mycket vanligt språkbruk.

Timoteus: Men att kalla dopet ett bad till nyfödelse, det är ju alldeles för orimligt.

Natanael: Ja, däri ligger alldeles samma orimlighet som i Pauli ord, att Kristus har renat församlingen genom vattnets bad, och i Kristi egna ord, att man måste födas ur vatten och Ande, om man vill gå in i Guds rike. Hava Paulus och Kristus talat orimligt, så behöva vi visserligen icke hjälpa deras sak genom att tolka bort deras ord.

Timoteus: Men antag, att Paulus menar dopet. Då kan "nyfödelsens bad" betyda ett bad, som i synlig form framställer det nya andliga liv, som blivit verkat av den helige Anden.

Natanael: Nej, alldeles omöjligt. Aposteln framställer "nyfödelsebadet" såsom ett medel, varigenom Gud frälst honom och de andra troende. Men icke kan väl frälsning ske genom något, som endast avbildar ny födelse.

Timoteus: Naturligtvis icke, utan endast genom den nyfödelse, som dopet avbildar.

Natanael: Men det är just det, som aposteln icke säger. Utan det är själva det där badet, han framställer såsom frälsningsmedel; och det just därför, att det är ett bad till nyfödelse. Och här hava vi sålunda ett återljud av Frälsarens ord till Nikodemus om att "födas ur vatten". Ty talar Herren om att "födas ur vatten"; så kan ju dopet icke på ett mer träffande sätt framställas, än när det kallas "ett bad till nyfödelse".

Timoteus: Men ordet "nyfödelses bad" kan också betyda: ett bad, som förpliktar till nyfödelse.

Natanael: Nej, alldeles omöjligt. Aposteln säger, att Gud har frälst oss genom det badet. Och icke kan väl frälsning ske genom något som förpliktar till nyfödelse?

Timoteus: Nej, naturligtvis, men genom den nyfödelse, vartill dopet förpliktar.

Natanael: Men så står det ju icke. Och om Paulus säger: "genom det bad, som förpliktar till ny födelse", så får icke du ändra det så, som om han sade: "genom den nyfödelse, vartill dopet förpliktar." Men nu säger aposteln varken det ena eller det andra. Han framställer dopet icke såsom en avbild av, icke heller såsom en förpliktelse till utan såsom ett medel till den nyfödelse och förnyelse, som den helige Anden verkar. På din ståndpunkt borde det förresten allra minst förekomma att tala om dopet såsom en förpliktelse till nyfödelse.

Timoteus: Varför det?

Natanael: Jo, när du säger, att människan pånyttfödes genom tron före dopet - vad blir det då för mening att lära, att dopet förpliktar till en nyfödelse, som redan är skedd?

Timoteus: Nå ja, det kan ju så vara. Jag anförde också den där tolkningen efter andra. Men förstår du då icke själv, att det är galet att tala om, att ett vattenbad frälsar från synder?

Natanael: Det må vara galet eller ej, så är det i alla fall apostelns ord. För resten är här alls icke fråga om vilket vattenbad som helst, utan om det av Kristus förordnade och helgade dopet. Och jag vill nu göra dig en riktig samvetsfråga: Märker du icke: huru du under vårt samtal har måst göra om vart enda ord, som Paulus talar om dopets betydelse? Icke ett enda har fått betyda, vad det säger. Tänk en sådan olycklig skribent Paulus måste hava varit, då han icke på något enda ställe lyckats säga, vad han menat, utan överallt talat så, att den, som tager hans ord, såsom de lyda, måste råka i villfarelse? Ack, broder, känner du dig icke ibland rädd för ett sådant sätt att handskas med Guds ord?

Timoteus: Åh jo, ibland kan jag väl känna det litet underligt. Men när jag ser, huru många uppriktigt troende Guds män efter mycken bön och rannsakning kommut till den åsikt om dopet, som jag genom dem mottagit, så - - - så - - -

Natanael: Så har du låtit ordet fara.

Timoteus: Nej, icke det, men när jag tillika ser, till vika svårigheter den bokstavliga uppfattningen leder, så - - - så - - -

Natanael: Så har du utbytt dessa svårigheter mot andra, som till på köpet tvinga dig att i vart enda, märk: vart enda bibelord, som talar om dopets betydelse, lägga in en mening, som alldeles strider emot, vad orden uttryckligen säga. Men vi hava ännu ett apostoliskt ord att betrakta, innan vi sluta. I 1 Petr. 3:21 säger aposteln till de troende: I arken blevo få, det är åtta, själar frälsta genom vatten, vilket i en motbild nu frälsar även oss (såsom) dop, (som är) icke ett avläggande av kötts smuts utan en bön till Gud om ett gott samvete, genom Jesu Kristi uppståndelse.

Timoteus: Ja, jag kommer just ihåg, huru en av våra lärare angående detta språk påpekar, att det också står skrivet, att på Josuas ord solen stod stilla i Gibeon och månen i Ajalons dal, vilket dock ingen lärer fatta efter bokstaven.

Natanael: Ett i sanning förträffligt sätt att komma undan allt i Bibeln, som icke faller en i smaken! Läs vilket bibelspråk som helst om vilken lära som helst, och jag skall på stunden göra det om intet med den där månen i Ajalons dal. Men att begagna sådana utvägar, det är intet annat än att på blomsterspråk säga: "Nu är jag pank och kan icke reda mig vidare." Emellertid säger Petrus, att vattnet såsom dop frälsar. Och därvid blir det.

Timoteus: Men de ord, aposteln tillägger, återgivas i den antagna svenska översättningen sålunda: icke såsom ett avläggande av köttets orenhet utan såsom ett gott samvetes förpliktelse till Gud, och de orden äro mycket dunkla.

Natanael: Ja, de må vara huru dunkla som helst, så göra de dock icke om intet de orden, att vattnet frälsar såsom dop. Och med dem är det vi här ha att göra. För resten lyda nog apostelns ord så, som jag nyss anförde dem, och aposteln vill då framhålla, att dopet icke är ett vanligt bad, däri man tvättar av sig "kötts smuts", d.ä. lekamlig orenhet, utan ett bad, däri man överlåter sig åt Gud och tvår av sina synder (Apg. 22:16) under bön till Gud om ett gott samvete.

Timoteus: Men så tillägger han också: genom Jesu Kristi uppståndelse.

Natanael: Ja, hela dopets frälsande kraft beror därpå, att Kristus är uppstånden. Vore han icke uppstånden, så vore dopet av intet värde. Ja, då vore ock, såsom Paulus säger, hela evangelium om intet gjort och den kristna tron alldeles fåfäng (1 Kor. 15). Och märk, att Petrus icke säger: har frälst, utan frälsar. Han syftar nämligen på den tillkommande, eviga frälsningen i Messias rike. Dopet sträcker sin frälsande verkan ut igenom den troendes hela liv ända in i Messias rike. Och aposteln ser en förbild till detta däruti, att vattnet uppbar Noak och hans familj i arken samt därigenom räddade dem undan den vredesdom, som gick över hela den gudlösa världen. Men att vattnet så uppbar Noak - det skedde väl på ett verkligt och ej blott sinnebildligt sätt? Vad synes dig därom, att en sådan apsotel som Petrus gör dopet i vatten till ett medel för vinnande av den eviga frälsningen i Kristi rike?

Timoteus: Men låt mig gå dig på livet med den frågan: Begriper du själv, huru det är möjligt, att ett sådant där bad i vatten kan frälsa från sydner eller giva evigt liv annorledes än så, att det avbildar frälsningen genom tron?

Natanael: Om jag begriper mer eller mindre av Guds ord, det må jag nu lämna därhän. Men ett begriper jag alldeles bestämt, nämligen att jag icke får för mitt ofullkomliga förstånds skull tolka bort apostlarnas ord och i stället sätta dit något annat, som jag bättre begriper, men som har det väsentliga felet, att det icke står så skrivet.

Timoteus: Men hör här, så skall jag läsa för dig några ord, som den skarpsinnige, fromme och samvetsgranne baptistpastorn A. Wiberg säger om saken. Hans ord lyda så: "Denna symboliska handling (dopet) är oändligt viktig, ty Herren har förordnat den. Vi förstå icke hela betydelsen av denna handling, men vi iakttaga den av lydnad för hans bud såsom en gärd av hyllning, dyrkan och tillbedjan." (Se A. Wiberg: Svar på lektor Waldenströms skrift Barndomens historia, s. 263). Säg nu, inser du icke, huru enkel och uppbygglig saken blir, när man fattar den på detta sätt?

Natanael: Först och främst blir saken icke enklare än så, att Wiberg själv måste erkänna, att han "icke förstår hela betydelsen av denna handling". Men giv mig ett tydligt och klart svar på en fråga. Vi hava i våra samtal nu genomgått alla ställen, som handla om dopets betydelse, och alla tala de i en och samma ton: döpas till Jesus, döpas till syndernas förlåtelse, genom dopet två av synder, ikläda sig Kristus, födas på nytt, renas, frälsas o.s.v. Och nu är min fråga den: Var finnes det ställe, där det står, såsom Wiberg säger, att dopet är en symbolisk handling, som vi iakttaga av lydnad för Herrens bud såsom en gärd av hyllning, dyrkan och tillbedjan?

Timoteus: Ack, broder, det må du veta, att Wiberg var en Guds man, som efter mycken bön och ivrigt rannsakande av skrifterna genom Guds Ande fick den övertygelse, som han här uttalar.

Natanael: Ja, ja, allt det där är gott och väl. Så där säger påven också: "Har icke den katolska kyrkan efter mycken bön och ivrigt rannsakande av Guds ord genom Guds Ande fått sin lära enligt Herrens eget löfte, att Anden skall leda kyrkan till hela sanningen?" Men här var min fråga: På vilket ställe i Nya testamentet tala Kristus eller apostlarna om dopets betydelse såsom Wiberg? Jag vill ha ett rent och klart svar.

Timoteus: Nå ja, efter orden säga de det väl ingenstädes. Men det är deras mening överallt.

Natanael: Jaså - jag förstår, de mena det överallt, där de icke säga det. Då är det så gott, att vi sluta för den här gången. Ett bibelsamtal är, såsom jag flera gånger sagt, icke möjligt på annan grund än den, att det är Bibelns ord, som uttrycka Bibelns mening. Farväl!