Natanael: Jag vet det, men jag vet också, att varken du eller de tro denna lära. Ty först och främst talar Nya testamentet aldrig så om dopets betydelse. För det andra är det klart, att om dopet icke är annat än en sådan där sinnebildlig handling, så är dess betydelse om intet gjord, i fall den döpte börjar att leva i synd igen. Och han är då att betrakta såsom icke döpt. För det tredje är det lika klart, att om dopet endast är en handling, varigenom en troende tages upp i församlingen, så gör man det om intet, så snart den döpte av någon anledning uteslutes ur församlingen. Men det vilja edra lärare alls icke medgiva, utan de betrakta honom fortfarande såsom döpt. Och om han blir omvänd igen, så upptaga de honom i församlingen utan att döpa honom. Därmed erkänna de ju, att dopet ägt bestånd trots hans fall och hans uteslutning ur församlingen. Annars skulle de ju andra gången upptaga honom på samma sätt som första gången, nämligen genom att döpa honom. Men som sagt: det göra de icke. Eller hur?
Timoteus: Nej, däri har du nog rätt. Men du sade förra gången, att vi nu i dag skulle rannsaka Nya testamentet och se efter, vad det säger om dopets betydelse. Du menar väl, att du har den bibliska läran i Luthers lilla katekes, som säger: "Dopet är icke blott vatten utan ett vatten genom Guds bud förordnat och med Guds ord förbundet."
Natanael: Nej, visserligen icke. Dopet sker väl genom vatten, men det är icke vatten, vare sig med eller utan Guds ord. Luthers ord äro därför mycket otillfredsställande. Dopet är en helig handling, som består däri, att en människa neddoppas i vatten eller begjutes med vatten till Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
Timoteus: Nej, stopp du! Ingen begjutning - sådant vet Nya testamentet icke om.
Natanael: Nå ja, därom skola vi samtala en annan gång. Nu skola vi se till, vad Nya testamentet lärer om dophandlingens betydelse. Och vi börja då med Matt. 28:19, där Herren säger till apostlarna: "Gån ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem till Faderns och Sonens och den helige Andens namn, lärande dem att hålla allt det, som jag har befallt eder."
Timoteus: Ja, där hava vi just kärnspråket, som säger, att man först skall göra dem till lärjungar genom att predika evangelium för dem, så att de bliva troende, och sedan skola de bekänna sin tro genom att döpas. Ofantligt många lärda män, både i äldre och nyare tid, både av det ena och det andra kyrkosamfundet, tolka också Herrens ord på det sättet, såsom du nog själv vet.
Natanael: Ja, det vet jag väl. Men här är fråga om, huru det står. Och det, som du säger, är just, vad som icke står. Om det stode: "Gören dem till lärjungar, predikande evangelium för dem" - då skulle du förvisso icke säga: "Där står alltså, att man först skall göra dem till lärjungar och sedan predika evangelium för dem." Eller hur?
Timoteus: Nej, det är klart, då skulle de göra dem till lärjungar genom att predika evangelium för dem.
Natanael: Men när det står: "Gören dem till lärjungar, döpande dem", då får det icke betyda, att de skola göras till lärjungar genom att döpas! Alltså: vad som vore den enda riktiga tolkningen, om det stode predikande, det måste vara alldeles oriktigt, när det nu står döpande! Nej, broder, sådant går icke.
Timoteus: Men se här en liknelse, som Wiberg anför. Antag, att ett antal officerare vid en hotande landsfara hade av sin konung mottagit följande förordning: "Gån ut, kallen alla vapenföra män i landet till krigstjänst, mottagande av dem trohetseden och sändande dem till mina regementen för att undervisas i krigets övningar." Vore det då icke klart, att de särskilda plikterna - att kalla alla vapenföra män till krigstjänst, mottaga av dem trohetseden och sända dem till regementena - borde uppfyllas i samma ordning, i vilken de vore i förordningen framställda? Denna bild synes mig så enkel och tydlig, att den "för varje fördomsfritt och redligt sinne", såsom han säger, bör kunna göra frälsarens mening klar, nämligen att man först skall göra folken till lärjungar, därefter döpa dem och så lära dem att hålla Herrens bud.
Natanael: Nej, den bilden bevisar rakt ingenting, emedan den är falsk. Ville Wiberg framställa en riktig bild, så skulle han låta konungens ord lyda så här: "Gån ut och gören alla vapenföra män till soldater, mottagande av dem soldateden och lärande dem allt det, som till kriget hör." Men då bleve det också klart, att de skulle göras till soldater därigenom, att de avlade soldateden och undervisades. Ingen människa skulle kunna fatta konungens ord annorlunda.
Timoteus: Men inte vill du väl säga, att apostlarna började med att döpa och sedan predikade för människorna? Hela deras historia i Apostlagärningarna visar ju, att de först predikade och sedan döpte dem, som genom predikan blevo troende. Däri se vi, huru de fattade Frälsarens dopbefallning, och annorlunda böra icke heller vi fatta den.
Natanael: Du har alldeles rätt i det, att apostlarna började med att predika. Så göra även alla missionärer, när de komma ut i hednavärlden, evad de äro barndöpare eller icke. Vad alltså Wiberg på samma ställe säger: "Om alla människor i allmänhet böra först döpas och sedan läras, så böra alla äldre personer i både kristna och hednaländer döpas, innan de läras" - det är talat alldeles i vädret. Alla missionärer, som komma ut i hednavärlden, börja icke med att döpa utan med att undervisa hedningarna. Och så, när några bliva troende, göra de dem till Kristi lärjungar i egentligen mening genom att döpa dem. Ty så lydde dopbefallningen och så gjorde apostlarna.
Timoteus: Men det där blir ju alldeles för orimligt. Kristi lärjungar blevo de väl genom tron?
Natanael: Orimligt eller rimligt - därom är här icke fråga. Har Frälsaren talat orimligt, så låt oss öppet säga det! Men hans ord må vi låta stå, som de stå. Jo, broder, saken förhöll sig nog så: när en jude eller hedning genom predikan blivit troende, då var han en på Jesus troende jude eller en troende hedning. Och så skulle han genom dopet göras till Kristi lärjunge i nytestamentlig mening.
Timoteus: Men när det i Joh. 4:1 står, att Jesus gjorde flera lärjungar och döpte än Johannes, så är det väl klart, som Wiberg säger, att Jesus icke gjorde lärjungar genom att döpa, utan att han först gjorde lärjungar genom undervisning och predikan, och sedan döpte han lärjungarna.
Natanael: Nej, det är alls icke klart. Evangelisten säger, att fariséerna hade hört: "Jesus gör fler lärjungar och döper än Johannes." Men att någon kommit till dem och berättat sådant, det bevisar alldeles icke, vad Nya testamentet menar med uttrycket Kristi lärjungar.
Timoteus: Men när rådsherrarna i Joh. 9:28 säga till den man, som Jesus botat: Du är hans lärjunge - inte var väl han döpt?
Natanael: Att rådsherrarna på skymf kalla honom en "Jesu lärjunge", det bevisar naturligtvis icke ett enda grand, vad Nya testamentet menar med det ordet. Nej, det var nog först genom dopet man vart Jesu lärjunge i nytestamentlig mening. Och när dt i Apg. 11:26 heter, att lärjungarna i Antiokia började kallas kristna, så menas förvisso med lärjungar endast sådana, som voro döpta till Kristus.
Timoteus: Men i Joh. 19:38 kallar evangelisten själv Josef från Arimatia för Jesu lärjunge, ehuru han troligen icke var döpt.
Natanael: Troligen - huru vet du väl det?
Timoteus: Jo, det heter, att han var lärjunge hemligen av rädsla för judarna. Men om han hade varit döpt, så skulle han nog mer öppet hava bekänt sig till Jesus såsom Messias.
Natanael: Och hur vet du det? Kan man icke vara rädd, fastän man är döpt? Låt oss lämna sådana där lösa gissningar.
Timoteus: Men de Jesu lärjungar, om vilka Johannes i kap. 6:60-66 säger, att de stötte sig på Jesu tal, så att de icke längre ville vandra med honom; de kunde icke ha blivit döpta till Jesu namn utan måste ha varit lärjungar i lägre bemärkelse.
Natanael: Ja, men huru vet du, att de icke voro döpta? Det var mycket folk, som vandrade med Jesus utan att vara eller kallas hans lärjungar. Vad var det, som skilde dessa från de andra om icke det, att de gnom dopet hade slutit sig till honom? Du säger, att de voro lärjungar i lägre bemärkelse. Men då erkänner du ju, att det gavs lärjungar i högre och egentlig nytestamentlig mening. Det är också därför, som jag betonat, att apostlarna enligt Kristi befallning skulle göra folken till lärjungar i nytestamentlig bemärkelse.
Timoteus: Huru kan du, som annars är en förståndig karl, resonera så galet?
Natanael: Därför att det står så. Och det är alls icke mer märkvärdigt, än att saken i grund och botten betraktas på samma sätt nu. Om till exempel en jude blir troende på Kristus, så är han en jude med kristen tro. Judarna betrakta honom fortfarande som en jude. Han kan vara medlem av synagogan, ja, till och med innehava förtroendepost där. Och om han aldrig än så öppet bekänner sin tro, att Jesus är Kristus, så är han fortfarande och betraktas med rätta såsom jude. Men låter han döpa sig, då är det slut med hans judaskap, då blir han utstött ur synagogan, ofta även ur sin familj, och varför? Icke därför att han nu bekänt sin tro, ty det hade han gjort förr, men därför att han nu i enlighet med sin tro har gått över till Kristus och blivit en kristen eller en Kristi lärjunge i nytestamentlig mening. På samma sätt betrakta även hedningar och muhammedaner saken. Mången muhammedan eller hedning kan vara övertygad om kristendomens sanning, ja, vara troende på Kristus, men fruktan håller honom tillbaka, visserligen icke att bekänna det men att låta sig döpas och övergå till Kristus. Så länge han icke är döpt, är han en muhammedan eller hedning med kristen tro, och det kunna hans gamla trosfränder tåla. Men låter han döpa sig, så säga de: "Nu har han blivit kristen." Och det är precis det bibliska betraktelsesättet. Den troende blir kristen i egentlig, nytestamentlig mening genom att döpas till Kristus.
Timoteus: Men så betrakta ju också åtminstone många av våra missionärer saken.
Natanael: Ja, det vet jag, och det är ett nytt bevis på, vad jag förr sagt, nämligen att I själva icke tron, vad i lären om dopets betydelse. Du tyckte ju själv nyss, att det var besynnerligt, att jag kunde såsom förståndig karl resonera så, som jag gjorde. Och när allt kommer omkring, så tror du själv i grund och botten just så, som jag resonerade.
Timoteus: Men det står också: lärande dem att hålla allt, vad jag har befallt dem.
Natanael: Ja, alldeles så. Det hör också till saken. När några blivit troende, skulle apostlarna göra dem till lärjungar genom att döpa dem till Kristus och lära dem att lyda Kristus - precis som det än i dag går till i missionen. Men vi skola gå vidare. Det som i Kristi dopbefallning kallas att döpa till Faderns, Sonens och den helige Andens namn, det kallas annorstädes kortare att döpa till Kristi namn (Apg. 8:16) eller att döpa på Kristi namn (Apg. 2:38) eller döpa i Kristi namn (Apg. 10:48).
Timoteus: Men vad är det då att döpa till Kristi namn?
Natanael: Jo, namnet är ett uttryck för personen, och att döpa till en persons namn är att döpa till personen själv. Därför säger också Paulus annorstädes, att de som döpas, de döpas till Kristus (Gal. 3:27, Rom 6:3).
Timoteus: Nå ja, och vad tror du det innebär annat än att genom dopet bekänna Kristus?
Natanael: Det skall jag strax säga. I 1 Kor. 10:2 står det, att Israels barn voro alla döpta till Moses i skyn och i havet. Att de döptes till Moses, det kan icke betyda, att de genom detta dop bekände Moses, utan endast att de genom detsamma invigdes åt Moses för att lyda och följa honom såsom sin av Gud förordnade medlare och räddare. Havet, som de gått igenom, var en gräns, som för alltid skilde dem från Egypten - dem och deras hustrur och deras barn - samt ställde dem under Mose regemente och ledning. Tänk, vilken tydlig bild detta är! Ty såsom de döptes till Moses genom havet, så döpas vi till Kristus genom vattnet. Detsamma lära vi av Pauli ord i 1 Kor. 1:13, där han till det parti, som sade sig tillhöra Paulus, ställde den frågan: Haven I blivit döpta till mitt namn? Vad vore det alltså att döpas till Pauli namn? Det vore att genom dopet överlämna sig åt Paulus såsom sin herre och frälsare för att tillhöra, följa och tjäna honom. Men när vi det se, då förstå vi, vad det betyder att döpas till Jesu namn. Och du skall få se, när vi komma till de apostoliska breven, huru de bekräfta denna sak med de mest otvetydiga ord. Men vi kunna kanske sluta nu för att gå vidare nästa gång. Ty ännu återstår mycket.
(FORTSÄTTNING FÖLJER!)
(FORTSÄTTNING FÖLJER!)
No comments:
Post a Comment