Timoteus: Jo, det kan du lita på. Det ska bli underligt att se, huru du skall reda dig med det, som jag i dag har att säga dig.
Natanael: Gud give oss sinne, att bara söka sanningen! Vi skulle nu undersöka ditt påstående, att barndopet icke har förekommit under apostlarnas dagar. Det var ju så?
Timoteus: Ja, så var det; och ingen, som är ärlig mot sanningen, kan undgå att medgiva, att vi, baptister, i detta påstående hava rätt.
Natanael: Jag tror dock, att det finnes lika mycken ärlighet bland barndöpare som bland baptister. Därför låt oss hålla oss till själva saken. Och då vore det gott att få höra, varav du vet, att barndop aldrig förekommit under apostlarnas dagar.
Timoteus: Naturligtvis därav, att det ingenstädes i Nya testamentet omtalas, att apostlarna döpt barn. Ej heller förekommer någon befallning därom.
Natanael: Och intet förbud heller.
Timoteus: Ett sådant behövdes icke. Befallningen att döpa troende är en befallning att icke döpa andra än troende.
Natanael: Och ändå voro vi en gång överens, att det kan hända eder, att I döpen sådana, som icke tro. Och har nu Herren genom befallningen att döpa troende förbjudit att döpa sådana, som icke äro troende, så handlen I ju i strid mot hans ord, och ett sådant dop kan då aldrig bli rätt.
Timoteus: Ja, men de bekänna tro.
Natanael: Och det är alldeles icke detsamma som att vara troende.
Timoteus: Men vart vill du hän med en sådan där invändning? Du bara krånglar. Eller menar du väl, att dopet blir orätt därför, att vi icke äro några hjärterannsakare?
Natanael: Nej, men jag menar mig hava bevisat att du själv icke tror, att befallningen att döpa troende i och för sig innebär något förbud att under någon förutsättning döpa andra.
Timoteus: Men om jag tillsäger min tjänare att gå och tvätta alla gamla får i min hjord, så är detta liktydigt med ett förbud för honom att tvätta de små lammen.
Natanael: Nej, för ingen del. Han kan mycket väl tvätta icke blott lammen utan även killingarna, om han har tid och de behöva det; och husbonden skall kanske tacka honom, när han får veta det. Han skall aldrig i hans gärning se en överträdelse, ifall han icke är mer än lovligt inskränkt.
Timoteus: Men det omtalas icke heller något exempel i Nya testamentet, att apostlarna döpt barn.
Natanael: Säger du det? Det omtalas på flera ställen, huru apostlarna hava döpt hela familjer såsom fångvaktaren och hans hus (Apg. 16:33), Lydia och hennes hus (Apg. 16:15), Stefanus och hans hus (1 Kor. 1:16) o.s.v.
Timoteus: Ja, jag kunde just tro, att du skulle komma med denna gamla, utslitna invändning.
Natanael: Gammal är den visst, men om den är utsliten, det har jag alls icke klart för mig. Det händer, att det finnes något gott även i det, som är gammalt.
Timoteus: Ja men, käre Natanael, var ser du i dessa berättelser om hela familjers döpande ett enda ord, som visar, att spädbarn hava varit med? Kunde icke alla medlemmarna av dessa familjer vara fullväxta människor?
Natanael: Jo, visst kunde de det - det vill väl ingen neka. Men nu frågar jag tillbaka: Varav ser du, att spädbarn icke hava varit med? Det heter t.ex. om Lydia: Herren öppnade hennes hjärta, att hon gav akt på det, som talades av Paulus. Men när hon blivit döpt och hennes hus, bad hon och sade: "Om I ansen mig vara en på Herren troende, så kommen och bliven i mitt hus." Hur gammal detta ställe än är, och hur mycket barndöpare och baptister än hava slitit därpå, så är det dock för mig omöjligt att se, att i denna berättelse ett ord finnes, som visar, att spädbarn icke kunnat vara med i hennes hus. Har jag medgivit, att alla medlemmarna kunnat vara fullväxta, så bör även du medgiva, att i berättelsen ingenting finnes, som hindrar, att spädbarn kunnat vara med.
Timoteus: Men det är osannolikt, att Lydia hade man, ty hon drev själv en rörelse.
Natanael: Och har du aldrig sett eller hört exempel därpå, att en gift kvinna kunnat idka handelsrörelse? För övrigt kunde ju Lydia vara änka. Nog har du så mycket förstånd, att du inser, huru klen en sådan där invändning är. Då kan du så gärna anföra, vad en baptistförfattare anmärker: "Det är osannolikt, att Lydia haft några barn, ty då hade hon icke gärna kunnat idka handel" - alldeles som såge vi icke alldagligen gifta kvinnor och unga änkor med små barn idka både handel och annan näring! Ja, hur mången ung änka tvingas icke till sådant just för sina späda barns skull, som hon måste försörja?
Timoteus: Men om hon än hade små barn, så är det dock alls icke troligt, att hon hade dem med sig på en så lång resa; ty hon var från staden Thyatira.
Natanael: Och kunde hon icke vara bosatt i Filippi, fastän hon var bördig från Thyatira?
Timoteus: Å jo, nog kunde hon det.
Natanael: Och det är så mycket troligare, som det talas om "hennes hus" i Filippi. Hade hon endast på resa för handelns skull tillfälligtvis uppehållit sig i Filippi, så hade hon nog icke talat om "sitt hus" där. Nej, det är alltför löst ditt tal.
Timoteus: Men även bibeltolkaren Meyer, som dock är en barndöpare, anmärker vid berättelsen om Lydias dop: "Om det fanns barn i judiska och hedniska familjer, som övergingo till kristendomen, så har man att antaga, att de döptes, om de voro så pass utvecklade, att de kunde bekänna samt bekände sig till tron på Jesus såsom Messias; ty detta var det nödvändiga villkoret för dopets erhållande."
Natanael: "Man har att antaga", säger han, men icke bevisar man därmed någonting. Huru Meyer svamlar i denna sak, skall du märka därav, att han förklarar barndopet vara rätt, medan han på samma gång överallt söker genom sådana där "antaganden" visa, att det var främmande för apostlarna - alldeles som om apostlarna icke hade förstått, vad som var rätt och gott, samt kunnat handla därefter! Nej, broder, familjedop omtalas i Nya testamentet på flera ställen, och de omtalas såsom en naturlig sak, och det är fåfängt varje försök att ådagalägga att spädbarn icke kunnat vara med därvid. Har man rörande fångvaktarens hus velat bevisa, att alla medlemmar av hans hus voro troende och således uppväxta, emedan det heter, att "han fröjdade sig med allt sitt hus, att han (eller: sedan han) blivit troende på Gud", så finnes däremot ingenting sådant i berättelsen om Lydias och hennes familjemedlemmars dop.
Timoteus: Nå ja, om jag nu medgiver, att spädbarn kunnat vara med i Lydias hus, vart vill du komma därmed? Vad har du därmed bevisat för barndopet? Rakt ingenting.
Natanael: Låt vara det. Men jag har bevisat en annan sak, nämligen att man med de historiska underrättelser, som Nya testamentet lämnar oss, varken kan säga, att barndop förekommit, eller att det icke förekommit under apostlarnas dagar.
Timoteus: Men om barndop hade förekommit, så skulle det väl någonstans särskilt omtalas.
Natanael: Detta är åter en orimlig slutsats. Du vill därmed hava sagt: vad som i Nya testamentet icke särskilt omnämnes, det har icke heller på apostlarnas tid förekommit. - Men vid närmare eftersinnande skall du lätt finna, att det är alldeles falskt att resonera så.
Timoteus: Huru så? Skall icke i denna sak den frågan något betyda: Huru står det skrivet?
Natanael: Jo, visserligen - ifall det nämligen står något skrivet därom. Stode det skrivet: "Barn döptes aldrig av apostlarna", eller: "Barn döptes alltid av apostlarna", då skulle vi högt i vädret höja den väldiga släggan: "Det står skrivet", samt därmed krossa allt motstånd. Men helt annat blir förhållandet, när det gäller en sak, som icke alls särskilt omtalas i Nya testamentet.
Timoteus: Huru så? Mig synes, att om den icke alls omtalas, så betyder det, att apostlarna aldrig hava vetat av den saken. Här må det tillåtas mig att tillämpa ett ord av Tertullianus. Han säger angående rättigheten för en kristen att bära militärkransen: "Om det säges vara rätt att bära kransen, emedan det ingenstädes förbjudes, kan man svara, att det icke är rätt just därför, att det ingenstädes befalles. Du torde måhända säga, att det, som ej förbjudes, är därför tillåtet; nej, det är förbjduet därigenom, att det icke är uttryckligen tillåtet." Detsamma gäller barndopet; det är förbjudet därigenom, att det ej är uttryckligen tillåtet.
Natanael: Vet du, det förundrar mig högeligen, huru du kan komma fram med något sådant. I vårt första samtal medgav du ju själv, att där Bibeln icke giver något bestämt bud, där äga vi frihet, emedan saker väl kunna vara riktiga, även om de icke omtalas i Bibeln.
Timoteus: Ja, sådant kan sägas, när det gäller mindre viktiga ting. Helt annat blir däremot fallet, när det är fråga om gudstjänstliga inrättningar, som man iakttager i ändamål att dyrka, tillbedja och tjäna Gud. Där måste våra handlingar grunda sig på: "Det står skrivet."
Natanael: Men varför talade du då om militärkransen? Den hade väl ingenting att göra med gudsdyrkan?
Timoteus: Nå ja, det må medgivas. Men som jag sagt: gudstjänsthandlingar måste vara grundade på Guds bud. Vad som icke är påbjudet, det är förbjudet.
Natanael: Detta är en invändning, som verkligen är värd att undersöka. Kommer du ihåg något exempel i Nya testamentet, att uppväxta barn, som voro födda av kristna föräldrar, någonsin hava blivit döpta?
Timoteus: Ja visst; fångvaktaren i Filippi och andra, som döptes med hela sitt hus; där hava naturligtvis även uppväxta och troende barn varit med.
Natanael: Nej, icke så, icke så. När judar och hedningar övergingo till kristendomen, då döptes nog de och deras barn. Men här var fråga om barn, födda av föräldrar, som voro kristna. Ser du, man kunde ju tänka: Kristi dop var ett proselytdop, som skulle och skall användas, när judar och hedningar övergå till kristendomen, men som aldrig skulle eller skall fortsättas inom de kristna familjerna; därför skola barn, som födas av döpta föräldrar, själva icke döpas, när de vuxit upp och kommit till tron. Jag skall taga en bild. Om en tysk med sina barn vill bliva svensk medborgare, så måste det ske genom en särskild handling. Men om barn sedan födas av honom, så behöves ingen liknande handling för dem. De äro svenskar därigenom, att de äro födda av en svensk medborgare. Tänk, om det nu förhåller sig sammalunda med dopet, så att barn, som födas av döpta föräldrar, icke alls skola döpas!
Timoteus: Å, sådana tokerier!
Natanael: Tokerier, säger du? Så mycket mindre kan här bli tal om tokerier, som frågan helt naturligt giver sig själv ur den judiska seden. När nämligen hedningar övergingo till judendomen, så döpte man dem och deras små barn. Men om de sedan födde barn, så ansågos dessa icke behöva något dop. Men huvudfrågan är denna: Vet du då något exempel ur Bibeln därpå, att barn, som voro födda av troende föräldra, någonsin döptes, sedan de vuxit upp och blivit troende? Du må veta, att min fråga icke är framställd på skämt. Apostlagärningarna omfatta en tid av vid pass 30 år, och under den tiden hunno inom de kristna familjerna säkert många hundra, ja, kanske tusen, barn födas, växa upp och bliva troende. Men vet du något exempel på, att ett sådant barn verkligen döptes?
Timoteus: Nå, inte står det något särskilt exempel omtalat, men det är väl klart, att så har skett i alla fall. Herren har befallt, att man skall göra folken till lärjungar och döpa dem, och då är det befallt att döpa alla, som blivit troende.
Natanael: Nej, alldeles icke. Herrens befallning gäller missionen bland judar och hedningar. Men om dop av kristnas barn finnes ingen befallning och ingen berättelse i Nya testamentet. Det är hos kyrkofäderna vi få de första meddelandena därom. Och huru går det då med ditt påstående, att vad som icke omtalas i Nya testamentet, aldrig heller har på apostlarnas tid förekommit, ja, att det, som icke är uttryckligen medgivet, just därigenom är förbjudet! Huru hänger det ihop?
Timoteus: Det begriper du väl, att Nya testamentet icke särskilt omtalar allt, som i den apostoliska kyrkan förekommit.
Natanael: Jo, den saken har jag begripit länge, men det var du, som behövde undervisning därom. Och den stora lärdom, vi härav hava att hämta, är den, att om en sak icke särskilt omnämnes, så kan man därmed icke bevisa, att den icke har förekommit.
Timoteus: Men på det där viset gör du ju alldeles om intet allt, vad du själv har talat om dopets höga betydelse.
Natanael: Nej, jag visar blott, till vilket slut ditt eget resonemang måste leda, om man fullföljer det ända till slutet. Men låt oss nu se på en annan sak, där samma förhållande äger rum. Vet du, att i Nya testamentet något exempel omtalas, att troende kvinnor deltagit i nattvarden?
Timoteus: Si så där! Väntade jag icke, att du skulle komma med den där gamla utslitna invändningen igen.
Natanael: Nå, nå, lugna dig litet! Gammal är invändningen för visst, men om den är utsliten, vet jag icke. Det är en annan sak, som är möjlig, nämligen att din hörsel är utsliten, och det kunde ju böra i Guds fruktan undersökas.
Timoteus: Ja, men kan du tänka dig något ynkligare än att vilja bevisa barndopets riktighet därmed, att det icke i Nya testamentet särskilt omtalas, att kvinnor deltagit i nattvarden?
Natanael: Jag vet aldrig heller, att någon har försökt att bevisa något sådant.
Timoteus: Men Wiberg bevisar dock med Nya testamentet, att kvinnor deltagit i nattvarden (Wiberg, a.a. sid. 36-40).
Natanael: Det är ett fullkomligt misstag. Han anför en mängd omständigheter, som göra det troligt, att de deltagit - alldeles såsom vi gå till väga, när det är fråga om barndopet. Men något bud om kvinnors deltagande i nattvarden eller något exempel därpå kan han alls icke anföra. Därför skulle du här tillämpa samma regel, som du ville göra gällande om banrdopet: "Vad som icke är befallt, det är förbjudet." Och det så mycket mer, som det är uppenbart, att ingen av de kvinnor, som följde Jesus, icke ens hans moder Maria, fick vara med, när han instiftade nattvarden, ehuru de befunno sig i Jerusalem. Detta exempel bevisar, trots alla Wibergs undanflykter, med fullkomlig tydlighet, vad jag ville bevisa, nämligen att en sak, även en gudstjänsthandling, kan hava förekommit i den äldsta kyrkan, fastän den icke särskilt omtalas i Nya testamentet. Men är detta riktigt, så gäller det icke blott kvinnors nattvardsgång och kristna föräldrars uppväxta barns dop, utan också barndopet. Att det icke särskilt omtalas, bevisar alldeles icke, att det icke har förekommit.
Timoteus: Men då Nya testamentet uttryckligen säger, att i Kristus är ingen åtskillnad på man och kvinna, då det uttryckligen står, att både män och kvinnor voro döpta (Apg. 8:12), och att lärjungarna samlades till bröds brytande och böner, är det då icke sofisteri att vilja jämföra detta med späda barns dop, som står i rak strid mot Kristi förordning om dopet. För övrigt innehade ju kvinnorna en framstående plats som diakonissor i församlingen.
Natanael: Ja, för dig kan det väl låta såsom sofisteri. Men det är i alla fall så, som jag har sagt. Att män och kvinnor döpte, det står, men att kvinnor också deltagit i nattvarden, det står ingenstädes, och det förundrar mig, att du icke finner det besynnerligt, att det ena icke står, när det andra står. Att det i Kristus Jesus ingen skillnad är "på man och kvinna", det är något som även gäller barn: i Kristus Jesus är ingen skillnad på "äldre och barn" - om icke den skillnaden, att barnen äro de största i Guds rike, och att de äldre måste varda såsom barn för att kunna gå där in. Att kvinnor voro diakonissor, d.v.s. tjänarinnor i församlingen, det står, men att de deltagit i nattvarden, det säges ingenständes, och ändå tror du, att de det gjort.
Timoteus: Men endast därmed, att kvinnorna voro församlingens medlemmar, är även bevisat, att de togo del i nattvarden. (Jf W P: "Barndopets historia")
Natanael: Ja, för den som tager ett påstående såsom bevis. Men i Bibeln står det ingenstädes,
och det är besynnerligt, att den saken icke gäller för dig lika mycket, när det är fråga om kvinnors nattvardsgång, som när det är fråga om barns sop. Huru kan det komma till?
Timoteus: Men kvinnorna voro dock lärjungar, och för lärjungar är nattvarden instiftad.
Natanael: Att kvinnor kunde vara lärjunginnor, det se vi t.ex. av Apg 9:36, där det heter om Tabita, att hon var en "lärjunginna"; men skola vi på baptisernas sätt krama ord, så frågas, var det står, att "lärjungar och lärjunginnor" voro samlade för att bryta bröd.
Timoteus: Men kunna icke kvinnor med inbegripas, när det säges "lärjungarna"?
Natanael: Jo, alldeles visst kunna de det ( enligt vad jag tror), alldeles såsom spädbarn kunna med inbegripas, när det är fråga om, att hela familjer döptes, men icke står det särskilt omnämnt. Och att det icke var klart, att kvinnor alltid med inbegrepos, när det sades "lärjungarna", det skall du förstå av många ställen. I Mark. 14:14 läsa vi Kristi ord: Var är härbärget, där jag må äta påskalammet med mina lärjungar? Och där var inga kvinnor med, utan endast "de tolv". I Apg. 21:4,5 står det, att alla lärjungarna "samt med kvinnor och barn" följde Paulus till stranden, och där ser du alltså åter ett ställe, där med lärjungarna menas blott männen, eftersom kvinnorna nämnas särskilt såsom varande i sällskap med "lärjungarna", d.v.s. männen. Summan av vår undersökning är alltså den, att en sak, även en gudstjänsthandling, mycket väl kan hava förekommit, fast den icke särskilt omnämnes. Det erkände du också själv, när det gällde andra ting, men icke när det gällde barndopet. Ty då råkade den där annars riktiga slutsatsen i strid mot dina åsikter, och då vart den strax oriktig.
Timoteus: Ja, ja, det må vara med det där huru som helst; barndopet är ändå icke rätt. Du har redan erkänt, att apostlarna gingo så till väga, att de först predikade evangelium och sedan döpte dem, som blevo troende.
Natanael: Ja, och på samma sätt gå ju även våra barndöpande missionärer till väga. När de komma ut bland judar eller hedningar, så predika de först, och sedan döpa de dem, som varda troende. Men huru apostlarna gingo till väga med de troendes späda barn, när de döpte deras familjer, och huru de gingo till väga, när inom de döptas familjer barn föddes, därom är i Nya Testamentet icke ett enda ord sagt. I den saken kan man alltså med de historiska underrättelser, som Nya testamentet lämnar oss, alls ingenting bevisa, vare sig för eller mot barndopet. Om du läste i en missionshistoria, att den och den missionärens verksamhet ute i hednavärlden blivit så välsignad av Gud, att flera hundra hedningar på ett år blivit omvända och döpta, då kunde du på grund av den underrättelsen alls icke säga, huruvida missionären vore baptist eller barndöpare. Och ville du på den grund, att hans berättelse ingenting särskilt nämnde om barndop, påstå, att han måste vara en baptist, så kunde du göra ett grovt misstag. Ty han kunde lika väl vara en barndöpare.
Timoteus: Ja, men då det till exempel i Apg. 8:12 säges, att både män och kvinnor döptes, så nämnas där inga barn. Och varför det? Tror du, att det ej fanns några barn i Samarien? Eller funnos där inga späda barn i de omvändas hus? Om du medgåve, att här funnits barn, så skulle detta innebära, att barnen icke blivit döpta.
Natanael: Alldeles riktigt, om nämligen med uttrycket "män och kvinnor" framställdes olika åldrar. Men nu betecknar uttrycket "män och kvinnor" icke olika åldrar utan olika kön, och barnen utgöra intet tredje kön till skillnad från "män och kvinnor". Antag, att du i den nyss nämnda missionsberättelsen läste: "Missionärernas verksamhet välsignades så rikligen, att på ett år flera hundra hedningar, både män och kvinnor, blevo döpta." Menar du, att du då skulle med detta uttryck kunna bevisa, att missionären vore baptist, eftersom där endast nämndes män och kvinnor men inga spädbarn? Nej, den frågan vore ännu oavgjord, huruvida missionären vore baptist eller barndöpare, ty han kunde lika väl vara det ena som det andra. Och precis lika litet avgöres genom det av dig anförda språket den frågan, huruvida apostlarna döpte barn eller icke.
Timoteus: Ja, jag säger igen: att tala med dig lönar sig ej, ty du kan krångla bort de allra enklaste saker. På det viset blir ju hela dopet ovisst och vacklande, så att man till sist icke vet något därom.
Natanael: Lugna dig, min broder! Vad jag gjort, det är endast, att jag visat ohållbarheten av en mängd dristiga påståenden, som I, baptister, fordren, att vi skola antaga såsom solklara satser, med vilka I ock åter och åter förvirren de enfaldiga, vilka tro, att saken är förlorad, därför att de själva blivit svarslösa. Emedan detta stridssätt icke lyckas alldeles lika bra med mig, så måste jag genast heta en krångelmakare. Men vill du nu, att vi gå vidare för att i kyrkans äldsta historia söka, om vi kunna finna någon antydan om tiden för barndopets uppkomst?
Timoteus: Ja, och där är det du äntligen skall komma till korta. Men vi spara därmed till i morgon.
Natanael: Gärna det. Välkommen då!
No comments:
Post a Comment